Jag måste få klaga lite..

Jag är sååå otålig.. eftersom många av våra bebis saker blev förstörda i ett förråd nyligen så har vi vart tvungna att bland annat köpa ny spjälsäng och lite annat. Och eftersom jag har foglossning så var jag inte jätte peppad på att åka runt i baby affärer och konka runt på spjälsäng och babyskydd+bas så då tänkte jag att ja! Internet-shopping! Gud va praktiskt! 

Dessutom hade jollyroom sånt jollyrace och black Friday erbjudanden som vi utnyttjade  (tjänade runt 1000 lappen på detta plus fri frakt) jätte bra!

Men! Först hade jollyroom tydligen massa att göra så det skickades först en vecka efter beställning och sängen är för stor för postombudet så det blir utkört. Då fick vi välja mellan typ 10-15 onsdag torsdag eller fredag och idag var jag inte hemma den tiden så det fick bli i morgon och de andra paketen har Jimmy hämtat ut och dom ligger i hans bil.. men han är inte hemma förrän i natt och jag är såå otålig.. så nära men så långt bort..

Sen började jag grina efter middagen med.. Jimmy har varit jätte gullig och köpt ett 5 gångers kort på en massage klinik där jag kan välja gravidmassage för min onda rygg.. men hon sa inte att det bara finns 2  tider kvar att boka de kommande 3 månaderna.... så i kombination med att jag inte sover, ont typ jämt, varit iväg idag, Jimmy jobbar hela kvällen, trotsig treåring och dessutom är chabo hemma ikväll trots att Jimmy lovat att ta med honom i lastbilen så blev det bara för mycket....

Nu är jag tillbaka!

Som rubriken lyder så börjar mitt behov av att ta upp bloggandet igen öka så jag tänkte börja lite smått igen.
Självklart finns det en anledning till mitt ökade behov men det tar vi senare.. först måste jag ta upp lite av vad som hänt de senaste åren!

Lovelia har hunnit bli 3 år och snart 5 månader, hon är fortfarande lika söt, kan fortfarande bli riktigt arg och är längst av sina jämnåriga kompisar. Hon går på förskolan här i åsa och trivs jätte bra. Hon har många vänner som alla turas om att vara hennes "bästa vänner";)

Vi bor i en trea i åsa och har även skaffat en hund. Han heter chabo och är en japansk spets på snart 1 år. Han är en fantastisk kille men lite gnällig i mellan åt, men det är väl vi alla.
Men tanken är inte att vi ska stanna i åsa så länge till då vi köpt hus i prässebo. Vårt första egna lilla hus! Det är ett hus på 110 kvm med stora möjligheter och en tomt på 1700 kvm. Flytten går till våren.

Min allra finaste vän (och lovelias gudmor) har i dagarna här blivit mamma till en liten sigrid, och hon är så söt! Och hon har verkligen fått världens bästa föräldrar.

Sen då till den där anledningen till varför mitt plötsliga behov av att starta upp bloggen har uppkommit. Eller jag har tänkt och funderat mycket på att skriva i den i ett tag, i snart 27 veckor för att vara exakt men att sätta sig ner och faktiskt skriva första inlägget har inte blivit av. Förrän nu. Som många redan vet så ska lovelia bli storasyster i mars 2017, den 5 mars är det bf.
Och detta har väckt så många tankar och känslor att jag helt enkelt har valt att ignorera dem. Det kändes som att om jag väljer att öppna skåpet där jag stoppat in alla känslor under lovelias första 6 månader så skulle allt komma tillbaka som en hård käftsmäll och golva mig totalt, och jag har varit osäker på om jag skulle fixa att gå igenom det och kunna resa mig igen. Speciellt när man har en treåring, jobb, hem och familj att ta hand om och som tog energin.
Så därför har jag resonerat som så att jag väljer att inte öppna skåpet förrän jag "måste" alltså om jag blir sjuk även denna gång och måste gå igenom samma resa igen.
Så, har jag blivit sjuk eftersom jag börjat skriva igen? Lugn, nej det har jag inte men jag börjar närma mig veckorna där jag insjuknade. I v 27 började mitt blodtryck stiga och jag hade protein i urinen. Och på måndag går jag in i v 27. Därav att det nu har börjat bli lite jobbigt. Än så länge jag de sten koll på mig, har gjort 4 ultraljud och ska göra ett om 2 veckor till och ett i v 32 för att hålla koll på att lillasyster växer på, blodtrycket är bra och jag lämnar prover ofta.

Jag är sjukskriven sen snart 2 veckor tillbaka pga foglossning och det är en lättnad. Sen är mitt järnvärde lågt med så orken finns inte riktigt så det är skönt att kunna vara hemma och vila.. men det gör ju också i sin tur att man hinner tänka och börja fundera på ett annat sätt..

Jag försöker verkligen njuta av graviditeten och denna gången känner jag mig mycket vackrare. Jag väger 45-50 kilo mindre så jag ser faktiskt gravid ut denna gång och inte bara fetare än vanligt. Jag är mycket nogare med att fota magen denna gång eftersom jag bara tog 3 bilder under hela graviditeten med lovelia och senaste var i v 28. Och detta är något jag ångrat massor. Men jag vart så naiv och trodde jag hade all tid i världen.

Denna graviditeten har också varit väldigt annorlunda jämfört med förra. Jag har knappt mått illa alls (spytt en gång), men varit galet trött. Jag kände första fosterrörelserna ungefär samtidigt, kanske någon vecka tidigare men Jimmy har kunnat känna av lillasysters sparkar redan sen v 20 och lovelia kände han någon enstaka gång under hela graviditeten. Lillasyster är också mer aktiv under det stora hela...

Nä nu måste jag försöka sova, Jimmy är ute på galej och bränner pengar vi inte har så jag måste upp med fröken till morran.

Tjing så länge!

Hemma - mys!

I söndags åkte jag hem! Eller hem till mamma och pappa men jag ser det som mitt hem med, bodde ju trots allt där i 20 år innan jag flyttade hemifrån. I vilket fall så åkte jag dit i söndags jobbade 9:30-22 på mån och 8:30-21 på tisdag sen kom jimmy upp med lovelia på tisdag em så hon och jag kunde åka med medina och Alex till stellas lekland i Uddevalla på onsdagen.
Det första alex och lovelia gör när de ses efter typ 1 månad är att pussas! Så söta dom är!
Vi hade jätteroligt på leklandet, och det var underbart att få träffa medina igen! Vi har ioförsig nästan alltid roligt ihop:p

Sen åkte jag och hälsade på mormor och morfar idag innan jag styrde kosan mot åsa igen.  Hade jag inte haft en gym introduktion inbokad idag så hade jag nog stannat där uppe längre. Det är sy mysigt att vara hos mamma och pappa, att bli uppassad och bara vara liksom. Även lovelia trivs som fisken i vattnet där. Men jag åker snart upp igen! 

Så nu ligger jag i soffan och känner mig allmänt slö och grå. Känner mig varken glad eller ledsen.. jag känner inget.. ska försöka få tag på bvc i morgon då jag inte lyckades idag och jag ska ta en promenad med lovelia, ev åka till kungsmässan och köpa en baddräkt samt städa bilen. Har massa skit kvar i bilen sen flytten..

Jag har även varit duktig och satt reflext tejp på en av barnvagnarna idag, så nu kan vi även vara ute när det är mörkt!




bajs jävla piss dag. .

Natten var galet jobbig.. lovelia vaknade strax efter 22 och jag försökte få henne att somna i över en timme men hon låg bara och vände o vred sig.. tillslut la jag henne i vår säng hos jimmy för jag höll på med annat och skulle inte sova än.. då dög ju inte det för hon ville prompt sova med mig.. så jimmy sov och hon höll på att leva rövare inte sängen.. så vid 00 var hon klarvaken så jag bytte blöja på henne, gav henne en banan och lite vatten (i hopp om att hon skulle sova längre på morgonen) och la oss sedan.
Vid 10:30 vaknar vi men ligger och myser lite i sängen innan vi går upp. Ser då att någon har äggat vårt fönster kvällen innan och jag blir skit sur. Då lägger jag upp en bild på en av jimmys kompisars fb och skriver att detta hade minsann inte hänt i hjärtum! (Som ett skämt med massa smilysar (Nn brukar nämligen alltid säga att åsa är sååååå bra och hjärtum är kass) men får till svar att om det inte passar att bo i åsa så kan jag ta mitt pick & pack och flytta härifrån. Och den kommentaren förstörde hyfsat min dag. Vilket resulterade i att jag spenderade resten av morgonen gråtandes i sängen och hade världens hemlängtan och kände mig ensammast i världen.. 


tills det plingar på dörren och där står min pappa! Jag har nog aldrig tidigare blivit så glad över att se någon! (Så glad att jag grät lite till medans jag bytte om)
Han hade varit i fjärås och jobbat och kom hit efteråt. Lovelia blev några lika glad över att se honom som jag och slängde sig mot honom.. 
Vi drack kaffe och lekte med lovelia.


Sen åkte vi till Ikea jag o lovelia o köpte lådspärrar, halkskydd till badkaret, nattlampa och reflexväst bland annat. 
Har varit låg och nära till gråt hela dagen och känt mig allmänt  ensam.. jag saknar min familj,  att hitta någonstans och mina vänner. De vi träffar nu är jimmys familj och Jimmys vänner. De flesta av hans vänner är okej, men de är inte mina vänner. Dom umgås med mig för att jag är tillsammans med Jimmy inte för att de vill umgås med just mig, som ett bihang.. och det är en väldigt stor skillnad från att umgås med människor som känner mig, som vill umgås med just mig för att jag är jag. Inte för att jag kommer på köpet med Jimmy. .

Så nu ligger jag åter igen i sängen och lipar och tycker synd om mig själv.. känns som om att vara sysslolös och ensam inte är min grej. Jag hinner känna efter och tänka alldeles för mycket då vilket leder till att jag gräver mig allt djupare ner i mitt mörka hål. Som ni vet så mådde jag rätt kasst efter lovelias födelse och ganska länge efteråt.. men sen började skolan och jag hade mer än tillräckligt att göra. Jag träffade vänner, var på mammagruppen och träffade min familj. Jag mådde rätt bra. Eller jag mådde väldigt bra.. och idag så kom allt tillbaka som en jävla käftsmäll. Så matlusten har varit helt borta idag och ersatts av ett konstant illamående som gjort att jag slarvat med maten vilket leder till att jag känner mig mer låg.. det har varit en jävla piss dag helt enkelt och jag tror jag ska fortsätta denna dagen vara åt helvete-det är inte lönt att försöka limma ihop mig ikväll, alldeles för många bitar saknas för att jag ska känna mig hel ändå.
imorgon känns det förhoppningsvis bättre och jag kanske är lite bättre på att dölja allt jag saknar. Att min bror med familj kommer hit i morgon hjälper till massor!


åsa bo och julafton...

Nu är jag en åsa bo både på papper och i praktiken men inte riktigt i hjärnan och i hjärtat. 
Men jag ska absolut ge detta en chans för allas skull.
Än så länge har Jag inte sett så mycket av byn då vi åkte hem över jul. Men jag tog med mig lovelia på en barnvagns promenad till en lekplats och till Ica häromdan. Och i morgon har jimmy lovat att gå med på en längre sträcka bla ner till havet.

Jul firades då hos mamma och pappa med min farbror, faster, kusiner me respektive. Det var jätte trevligt och lovelia fick alldeles för många julklappar som vanligt! Massa pyssel grejer, kläder, leksaks bil, en rutschkana , en formkub och en verktyg för att nämna lite. Och mötet med tomten gick över förväntan! I början var hon riktigt blyg men när hon insåg att tomten hade massa färgglada paket med snören på så hjälpte hon gärna till att dela ut paket, även sina egna till alla andra! Gullfia !  

Sen åkte vi till åsa vid 11-12 och några av jimmys kompisar kom på besök och drack kaffe/te. Det var jätte trevligt! Men till lovelias stora fasa så var det en hund med och hon är livrädd för just hundar:p

Senare åkte vi till jimmys mamma o pappa o firade jul nummer två:)
 
Hela familjen ligger och sover utom jag..eller jag ligger i sängen men kan inte sova:(
Det är mycket som snurrar i skallen just nu. Är lite oroad över den kommande tiden här. Det känns att jag kommer vara väldigt ensam här. Jimmy pratar plötsligt  i med sina kompisar typ hela tiden och bestämmer att de ska kolla på hockey ta en öl och massa mer och jag förstår att de har lite att ta igen men det känns som att vissa av dem tror att allt kommer bli som förr, innan han flyttade. Men det kommer det inte. Han har en dotter och en sambo som behöver honom den lilla stunden han är hemma och vaken efter jobbet. Jag vägrar sitta hemma själv varje dag, då tar jag med mig lovelia och flyttar hem  igen det ska gudarna veta.
Och det är absolut inget fel på jimmys kompisar, de är jätte trevliga allihopa men det är jimmys kompisar inte mina. 

Jag saknar mina vänner.. massor... </3

herre jösses! jag höll ju på att glömma det viktigaste som hänt!

...jag ska få äran att bli gudmor till Jenny och Jimmys lilla pojk i magen!! Såå jäkla lycklig över detta! Lilla prinsen kommer bli så bortskämd!

flytt och massa stress!

Idag är det torsdag och redan på lördag flyttar vi?! Galet va fort det har gått! 
Vi har packat det mesta men vi har ju de nödvändigaste framme i kök och badrum samt att lovelias rum är orört. Tänkte att hon måste ha en plats där allt är som vanligt. Så efter att jag lämnat lovelia i prässebo på fredag så ska vi packa ner hennes rum samt bära upp/ner allt till mellanvåningen så jag kan städa källare/tvättstuga och övervåningen redan på fredag. 
Sen ska ju lampor å sånt ner.. Jaja jag är lite stressad! Och mitt i allt detta så näste jag åka till dagis och hämta lovelias saker eftersom gin har varit sjuk i nästan två veckor så missade hon sin sista dag. (Hon har haft feber, mega förkylning, krupp och ögoninflammation ), sen måste jag åka till thn och köpa en ny fjärrkontroll till tvn för vår har pajat och jag ska hinna åka till mormor och  morfar..

Men mitt i allt detta så är jag väldigt glad att skolan är över och att jag har läst upp såpass många poäng så att jag får studiebidrag nästa år! 
Så på fredag måste jag även posta ansökan om vårdnadsbidrag och söka till utbildningen..

Men allt löser sig! 
Vikten då? Ja sammanlagt har jag gått ner nästan 18 kg sen mitten av oktober. Har haft som mål att gå ner 20 kg till julafton men det verkar bli svårt..

Jag är även glad att jag fixade färdigt alla julklappar i tid för en gångs skull! Att även ha det att tänka på hade varit tufft..

Lovelia var på bvc i tisdags och fick en stor MVG stämpel i rumpan! Hon ligger ett sträck över på vikt och längd och är helt med i utvecklingen!

blandade känslor

Nu är det vara 21 dagar kvar till vi flyttar till åsa. Det är extremt blandade känslor.. men framför allt handlar det nog om att jag också vill julpynta och ha det mysigt, men jag har bestämt att sätta upp julsaker direkt när vi kommer ner, så passar jag på att tvätta alla dukar och gardiner som sitter uppe annars.
Sen kommer jag sakna tryggheten här. Jag har ju faktiskt bara bott här omkring, jag vet vilka andra är och de vet vem jag är. Men jag är samtidigt medveten om att det är ett måste att flytta om jag ska få en utbildning och ett jobb. Och vem vet, vi bor kanske inte här för alltid.
Vi har MASSA saker kvar att packa, det är massa att göra i skolan och jag känner mig väldigt trött efler allt som vart.
 
Jag mår överlag bra, men jag är väldigt trött och har svårt att få i mig 1,5 l vätska om dagen vilket ger mig huvudvärk. Och att jag är trött är ju inte så jätte konstigt eftersom min kropp är inställd på svält..
Jag har tappat 15 kilo och ca 9 cm runt midjan:) onsdagar är min vägdag och min mätdag har jag inte bestämt, funderar på att  bara mäta mig en gång i månaden för att verkligen se skillnad..
 
Till lovelia då, hon mår jätte bra. Hon har dock kommit in i någon trots tror jag (jag vet, enligt vissa finns ingen trots) hon kan skrika så öronen blöder när hon inte får som hon vill, hon försöker bitas om hon blir riktigt arg och kan skalla soffan. Som tur är gör hon det bara hemma..  men samtidigt kan jag inte riktigt klandra henne, hon känner så mycket olika känslor och kan inte kontrollera dom eller sätta ord på dom..
 Jaja det får nog över!
 

När jag för en gångs skull tänker på mig själv så ska jag ha dåligt samvete..?

jag blir så trött.. jag och Jimmy har bestämt oss för att flytta ner mot Kungsbacka för att fördelarna helt enkelt överväger nackdelarna. och vi har tagit detta beslutet för vår skull, min, Jimmys och lovelias. och när vi ska prata om det med vår familj så försöker dom ge oss dåligt samvete? försöker dom göra mig ledsen med flit?
men vi kan börja om från början..
Jimmy flyttade upp till mig när vi blev tillsammans, han lämnade sin familj och sina vänner för att jag inte kunde släppa mina. vi hittade ett hus i Alingsås, men det var för långt bort. sen flyttade  vi till Hjärtum som är i den kommun som min familj bor, men även där fick vi försvara vårt beslut att flytta dit då det ligger 20-25 min från dom.
så vi har bott här i två år nu och det är väldigt sällan vi umgås med min familj. vi hittar aldrig på något, de har nästan aldrig tid att ställa upp som barnvakt trots att de är de sista personerna som jag frågar eftersom jag vet att de har fullt upp. min mormor och morfar träffar jag rätt ofta men då är det ändå jag som hälsar på dom.
 
och anledningen till att vi flyttar är bland annat att lilla edet kan inte erbjuda den utbildning jag vill gå då dom inte vill betala den. jag kan ha lovelia hemma och få vårdbidrag (3000 i månaden) och mina svärföräldrar bor i samma kommun och dom har alltid ställt upp för oss.. och jag vet hur gärna Jimmy vill tillbaka till Kungsbacka och sina vänner.
 
och idag när vi pratade med min familj om detta så fåt vi höra " det är tråkigt" ," du får själv berätta för mormor, jag gör det INTE, hon kommer bli jätte ledsen.".
 
Jag menar va fan? STÖTTA MIG I MITT VAL! jag kommer inte ändra mig för att ni är småsynta och försöker ge mig dåligt samvete, tvärtom!
 
jag har spenderat den senaste 1,5 året med att tänka på alla andra utom mig själv. och när vi fattar ett beslut som är det bästa för oss och även mig så ska jag behöva skämmas för det? det är inte rätt.. inte rätt alls.. och mamma? du gör mig riktigt ledsen.. 

ledig

Idag har jag varit ledig! men inte har jag legat på latsidan för det!
dagen började vid 9, så åkte vi till torp efter frukosten, kappahl har 3 för 2 på hela barn avdelningen! och höna behövde ett par gummistövlar.

så vi sprang runt på torp ett tag och hittade dessa fina kläder





sen sprang jag igenom ikea medans jimmy o lovelia väntade i bilen (hon sov). köpte lite lådspärrar, en mjuk boll och isglass formar till min brorson.

sen åkte vi till överby och bytte ett par vita leggins till de randiga (som var Slut i hönas storlek).
sen lämnade vi formarna till min bror påväg hem.

Väl hemma kom jag på idén att jag minsann skulle byta rum på övervåningen idag. alltså höna ska få vårat sovrum och vi hennes, eftersom hon vaknar så fort vi vänder oss i sängen typ och när vi ska lägga oss. sagt o gjort! det tog ett par timmar men fan va bra det blev! och skönt att få det ordentligt städat med, under sängen och bakom skåpen. så här blev det!

















Sen grillade vi, nattade lovelia och sen ställde jag mig och lagade lite matlådor till helgen och även två små till lovelia.
så nu sitter jag i soffan och känner mig allmänt Slut. dags att sova kanske? ;)

söndag natt

Jag känner mig helt Slut.
har jobbat:
tors 14:45-22
fredag 14:45-22
lör 7-20:30
söndag 9:30-22
och för att knappt ha jobbat något alls på 1,5 år så känner jag mig rätt sliten! är ledig måndag och torsdag denna veckan annars jobbar jag tills nästa söndag..

det värsta har dock varit att vara ifrån lovelia.. speciellt när hon slänger sig mot mig och gråter när jag ska åka..:( mammahjärtat gör ont då.. min prinsessa!

glömde skriva att hon vägde 11 kg och var 77 cm lång när vi var på bvc i tisdags! stora tjejen!

nu ska jag sova.. go natt!




nätterna är värst..

Jag var på ett läkar besök dör någon månad sedan och då fick jag rutin frågan om jag led av någon psykisk ohälsa. och jag skakade på huvudet och sa nej, samtidigt som hela mitt inre skrek ja. jag mår inte bra. Inte alls faktiskt. men jag vill inte vara till besvär, så farligt är det säkert inte och de finns faktiskt dom som har det värre. Så tittade jag läkaren i ögonen, log och så var det inget mer med det.
Det hade kunnat vara min hjälpande hand? Då kanske jag hade sluppit att ligga i sängen med rödgråtna ögon klockan 1:30.. dumma mig.. dumma dumma mig..

men som vanligt när jag mår kasst så googlar jag. jag googlar bloggar och texter om änglabarn och prematurer.jag försöker gråta så mycket som möjligt under en kortare period istället för att vara ett vrak i flera dagar... och idag ramlade jag över två texter

time stands still, the day has arrived
A baby born early, has he survived?
Emotions are torn, what should I do?
Lost in a world that’s so new to you.
The baby is rushed into NICU care
Mum on a table, it doesn’t seem fair
A mother and baby, two floors apart
Separated by distance, connected by heart
You stand on the outside as the scene flashes by
The team go to work, don’t let him die
Tubes and machines keep him alive
You pray for a miracle, let him survive.
The doctors they tell you, prepare for the worst
Your world tears apart your dreams are immersed
He is far too small, he has a battle ahead
You search for some hope in the eyes of the Ped.
The day turns to night and the team goes away
A doctor and nurse are the only to stay
The clock goes so slowly yet the hours still pass
Your try to reach out to that face behind the glass
Your life is the monitor you watch every beat
You watch every breath; you don’t leave your seat
You don’t leave his side he is your blood and your life
You would give your left arm and so would your wife.
A father’s pain is hard yet it only seems token
Compared to a Mum who lays battered and broken
Her dream has been robbed and so has her joy
Her only life’s wish is to hold her new boy.
As night starts to deepen you start to reflect
You start to question what to expect
You try to reason you try to make sense
You feel joy yet your pain is intense
The longest night in history draws to a close
The day that stood still, the day where time froze
The smallest human you have ever seen
So tough, so hard, courage unseen.
Hours become days and days become weeks
Weeks become months, with falls and peaks
The road is long the journey is hard
The climb is tough your mind is scarred.
But your family and friends are there, you’re not alone
You soldier on regardless as NICU becomes your home
Those brilliant doctors and staff are there on your ride
With those Angels of MERCY there at your side
How can one so little be so tough and brave
And defy all the odds that once looked so grave
A heart the size of the MCG in a body built so small
He took on every challenge and answered every call
Sometimes when he is sleeping, I sit there at his side
And appreciate every second and watch him with such pride
Our boy came home, his battle was hard, the lucky we were among
Some Angels stay there forever, forever they are young.
Dad Sean Simpson- 2007


Hur ska jag kunna älska dig när jag inte vet hur allt ska bli, när jag inte ens vet om du kommer att få leva? Du skrynklar ihop ditt lilla ansikte och skriker i respiratorn, men det hörs inga ljud.

Hur ska jag våga älska dig när varje liten nedgång blir till ett avsked i mitt hjärta? När varje småsak – en bekymrad min, en pipande apparat – säger att det är dags att ta farväl?

Lilla vän, där ligger du alldeles ensam och har inte ens en mamma som förmår älska dig. Förlåt.

måndag!

Nu har det gått sådär lång tid igen mellan inläggen.
höna har hunnit fylla ett år:) på själva födelsedagen fick hon paket av mig o jimmy och av sin farbror som var här och grillade med oss.
Jag hade även gjort en miiiini tårta som hon fick gegga med så mycket hon bara orkade:) det var mer tårta på katterna och på golvet än i hennes mage:)







hon fick även en lastbil när hennes farbror var här;)

på lördagen hade vi kalas för släkten, hon fick masker, kläder, bok, docka, pengar, gungfår, en dinosaurie som studsar bollar, en sandlåda(dock utan sand?) och ett presentkort.
säkert glömt något men hon fick så himla mycket saker!
vi serverade dom där jävla smörgåstårtorna (som jag slet mitt hår över) och en pinocchiotårta (eller brittatårta, herrgårdstårta eller monatårta, kärt barn har många namn.

Efter kalaset åkte vi och badade i prässebo innan vi tog tag i kaoset hemma:)

denna helgen var vi hos svärföräldrarna igen;) dock lånade vi pappas husbil denna gången. Det var jätte trevligt.
Jag har även jobbat lite grand.
köpt en vagn har vi gjort med. En emmaljunga scooter s, black/Pink. vi köpte den ny för 1995 kr. Vi kommer nämligen behöva ha två vagnar när hon börjar på dagis så att hon kan sova en extra gång:)

imorgon ska höna till bvc och få ett års vaccinet:( mammahjärtat värker:( men det ska bli kul att se vad hon väger:)

Nu framöver så kommer jag jobba en hel del så kommer nog inte ha så mycket att skriva om.






åh stress!!!

Jag är sur och stressad, vi har saker planerade varje dag till lovelias födelsedagskalas och har massa att göra. och eftersom mamma lovat att göra smörgåstårta sen i mars så har jag liksom räknat med det. och nu när jag ringer och dubbelkollar så var det så himla omständigt att hjälpa till med det(som med det mesta annat nu för tiden). så nu sitter jag här med allt annat plus två smörgåstårtor som ska göras och jag vet varken hur jag ska hinna eller ha råd:( vad kan man annars bjuda 19 Pers på som inte kostar apa såhär veckan innan löning?
snart skiter jag i att ha kalas, de allra närmsta verkar ha bättre saker för sig än att fira lovelias 1 års dag.:(

måndag natt

Efter en supermysig helg på hanatorp camping så sitter jag nu hemma i soffan och har precis skrivit ner vilka glass-sorter jag ska beställa till hönas 1 års kalas.som sagt var helgen jätte mysig, till och med så mysig att Jimmy sitter på blocket och kollar på husvagnar!;)
vi har shoppat, badat och ätit gott!lovelia fick jätte fina kavatskor av sin farmor och farfar:) sen provade farmor en mössa... och ja, lovelia var ju söt i alla fall? jag tror lovelia kommer få lockigt hår!
idag för ett år sedan låg jag på antenantal sen ett par dagar tillbaka.. och nästa onsdag fyller min älskade unge 1 år! ett helt år har denna underbara tjej spridit ljus och leenden omkring sig!
Jag tror den kommande tiden kommer vara lite tuff faktiskt... men samtidigt tror jag att det är en del av att gå vidare.. eller inte gå vidare men en del av läkningen. och den kommande tiden kommer såret rivas upp både en och två gånger. Jag kommer titta på gamla bilder och jag kommer gråta. Men sen hoppas jag på att kunna resa mig,borsta av mig, torka tårarna och komma ur starkare än någonsin.
Jag saknar min lilla sparv i magen, varför njöt man inte mer av att vara gravid? visst var det jobbigt med illamående och halsbränna men hur fantastiskt är det inte att bära en liten människa inuti sin mage? om det blir någon mer bebis någongång så ska jag försöka njuta mer av varje dag. Även om jag inte går hela vägen.
Fröken lovelia var hos tandläkaren idag förresten. Det gick jätte bra! Vi behöver inte komma tillbaka på två år:) efter tandläkaren åkte vi till Uddevalla och köpte lite färg och dylikt. för nu jävlar ska jag komma igång med min pallsoffa! nu ska jag borsta tänderna och lägga mig!

pyttelitenivarlden.blogg.se

Detta är en blogg som från början var ett sätt för mig att hålla nära och kära uppdaterade om hur det gick för vår dotter lovelia som är född i v 32+1 på norra Älvsborgs länssjukhus den 16 juli 2013. Men efter ett tag blev denna blogg oerhört viktig för mig på många sätt. Det var här jag ventilerade tankar och känslor som dels dök upp under de 9 veckor vi spenderade på neonatalen men också första tiden hemma. Och nu är jag lite smått tillbaka då vi väntar tillökning i början av mars 2017....

RSS 2.0